Mer om förlossningsskadan

Läkningsmöjligheter

Om plexusskadan bara omfattar de översta spinalnerverna C5 och C6, så är nervskadorna oftast också av en lindrigare typ med god förmåga till självläkning. Ett undantag är barn som skadas vid sätesförlossning – där är risken större att få skador som är mycket svåra – t.o.m. avulsion – även om bara C5 och C6 har drabbats. De skadorna drabbar ofta bägge armarna och behöver oftast opereras.

Om en större del av plexus omfattas av skadan, så är risken också större att nervskadorna är av svårare typ, som inte läker spontant på ett bra sätt.

Om skadan omfattar hela plexus, så är det regel att en eller flera spinalnerver har slitits loss från ryggmärgen. Detta är mycket allvarliga skador som nästan alltid behöver opereras.

Av de c:a 250 barn som föds med plexusskada varje år i Sverige så uppskattar vi att c:a 75 % blir helt bra. C:a 50-60 barn per år i Sverige får alltså en skada med bestående funktionsinskränkning. Det är mycket stor variation i hur allvarlig denna funktionsnedsättning blir; alltifrån en knappt märkbar rörelseinskränkning till en betydande funktionsnedsättning i armen och handen som kanske behöver opereras en eller flera gånger.

När barnet är nyfött är det oftast svårt att avgöra hur omfattande en plexusskada är. Det finns f.n. inte någon bra undersökningsmetod för att se hur svår nervskadan är på ett nyfött barn utan tiden måste utvisa detta. Detta innebär att vi inte i förväg kan säga vilka barn som blir bra och vilka som kommer att få en bestående funktionsnedsättning.

Om barnet har förlamning i axel och armbåge men kan röra på fingrarna inom några dagar så är chansen stor att armen ska bli bra. De barn som blir helt återställda blir det vanligtvis före 2-3 månaders ålder.

Barn som inte har någon funktion eller mycket sparsam funktion i skulder- och armbågsled vid 2 månaders ålder kommer att få någon form av kvarstående muskelsvaghet. Dessa barn bör bedömas av en plexuskirurg eftersom en del dem behöver opereras med nervrekonstruktion för att bli så bra som möjligt.                                                                     Om barnet varken kan röra axel, armbåge eller fingrar efter några veckor så är det tecken på att alla nerver i plexus har skadats. Dessa barn ska alltid bedömas av en plexuskirurg.

En eventuell operation för att förbättra läkningsförhållandena görs i regel mellan 3 – 9 månaders ålder.

 Skadans följder

Rörelseinskränkning – svaghet

Hur stor svagheten blir beror naturligtvis på hur omfattande skadan är. Vid partiella skadorna som alltså drabbar huvudsakligen de två (C5-C6) respektive tre (C5-C6-C7) översta nivåerna, så är det mycket vanligt med nedsatt kraft axelleden så att det är svårt att lyfta armen uppåt i axelleden. Det är också mycket vanligt med svaghet i att utåtrotera i axeln, dvs. det läge som man håller armen för att t.ex. hoppa rep. Armen vill istället gärna ställa sig i det inåtvridna läget, med handen mot magen.

Armbågen är ofta svag till en början efter skadan men brukar återhämta sig bra med tiden. Vid de lite mer omfattande skadorna där även C7 har drabbats så kan även sträckförmågan i armbågen, handleden och handen försvagas.

Om även de nedersta spinalnerverna (C8 och T1) har drabbats så är även handen påtagligt försvagad eller förlamad.

 Rörelseinskränkning – stelhet

Om musklerna har försvagats så att barnet inte kan ta ut rörelserna i hela omfånget, så kan det på lite sikt leda till att de berörda lederna stelnar till. Det kan till stor del motverkas med s.k. passiv sjukgymnastik där man utifrån hjälper barnet att ta ut rörelsen genom att till exempel lyfta armen hela vägen upp över huvudet eller att sträcka ut i armbågen.

Känselnedsättning

Barn med förlossningsskada får ofta en förvånansvärt god känsel tillbaka, även vid de svåraste skadorna. Problemet är förstås störst vid den totala skadan då barnet kan sakna känsel i större delen av armen, inklusive handen. Känseln förbättras under många år och det kan ta 5 år eller mer innan känseln i handen kommer tillbaka och den blir ofta lite nedsatt. De lindrigare skadorna; som drabbar de 2-3 översta spinalnerverna får oftast tillbaka god känsel i handen.

Armen och handens tillväxt kan hämmas

Detta är mest påtagligt vid den totala skadan. Då blir armen kortare och även handen mindre på den skadade sidan.

Vid de partiella skadorna, som bara drabbar de övre spinalnerverna, blir storleksskillnaden i regel försumbar, det skiljer oftast bara några få cm i längd på hela extremiteten.

 Hur bra kan man bli ?

Vid en partiell skada kan slutresultatet bli alltifrån en lätt inskränkt rörlighet i axeln till att både axeln och armbågen är ordentligt försvagade. Handen blir oftast normal eller mycket bra.

Vid total skada – blir det oftast en påtagligt nedsatt rörlighet och kraft i hela armen och begränsad handfunktion. Handen blir oftast synligt mindre.

Oavsett svårighetsgraden så blir alla barn med förlossningsskadan mycket väl fungerande i vuxen ålder. Det beror bl.a. på att de som drabbas av skadan tidigt i livet redan från början lär sig att strategier för klara allt som de behöver göra.  De personer som med förlossningsskada som vi har träffat och som hunnit bli vuxna har mycket sällan några större praktiska bekymmer, utan lever normala liv med arbete, familj och fritidsaktiviteter som alla andra.

Vilka ska opereras med nervrekonstruktion?

I princip alla med totalskada. Diagnosen kan oftast ställas innan 1 månads ålder och bör föranleda tidig remiss till plexusenheten för bedömning.

Några med partiell skada behöver kirurgi. Barn som har mycket dålig funktion i axel och armbåge vid 2 månaders ålder bör remitteras till plexusenheten. Barn som fått plexusskada vid sätesbjudning har ofta sämre förutsättningar för läkning och bör alltid bedömas av plexusspecialist.

Vilka ska opereras med sekundärkirurgi?

Många barn och ungdomar med resttillstånd efter plexusskada kan få en förbättrad funktion med mindre kirurgiska ingrepp, även långt efter att nervskadan läkt ut. Läs mer om detta i avsnittet om sekundärkirurgi.