Sekundärkirurgi är operationer som görs på armen efter det att nervskadan har läkt ut så bra som det går. Det här är en mycket viktig del vid behandlingen av förlossningskadorna i plexus men är inte lika användbart efter traumatiska skador. Det har en del att göra med skadornas olika karaktär och att läkningsförloppet är annorlunda hos barn som växer. Det är därför viktigt vid traumatiska skador nervläkningen blir så bra som det går – dessa skador ska opereras med nervrekonstruktion så snart som möjligt, med användning av alla relevanta tekniker för att optimera resultatet av nervläkningen.
Det finns ett antal tekniker för sekundär kirurgi som kan förbättra funktionen efter traumatiska skador, dessa tekniker är fr.a. användbara vid partiella skador. Vid s.k. totala skador där hela nervflätan är avsliten, är funktionsbortfallet mycket omfattande, även efter framgångsrik nervkirurgi. Därmed finns det också mycket lite fungerande muskler att jobba med i sekundära kirurgiska åtgärder. Nedan följer exempel på några av de tekniker som kommer till användning vid traumatiska plexusskador.
Axelleden
Det är oftast möjligt att återställa stabilitet och kontroll över axelleden med nervrekonstruktion, även vid de svåraste skadorna. I sällsynta fall kvarstår en komplett förlamning i axelmuskulaturen och då kan armens tyngd leda till att axeln vill gå ur led. Då kan en steloperation vara till nytta. Om skulderbladet har kvar sin stabiliserande muskulatur kan en steloperation mellan överarmsbenet och skulderbladet förbättra rörligheten i axelleden.
Vid bortfall av utåtrotationen i axelleden kan ibland den rörligheten återställas genom att flytta fästet för olika ryggmuskler; en s.k. muskeltransferering.
Armbågsleden
Svaghet eller oförmåga att röra i armbågsleden är det som oftast kan förbättras med sekundärkirurgi efter traumatiska plexusskador. Vid partiella skador kan man oftast använda en muskel från bröstkorgsväggen och svänga ut på överarmen för att förstärka kraften i armbågen, alltså ett annat exempel på muskeltransferering. I sällsynta fall, exempelvis när en plexusskada inte blivit opererad i tid och musklerna i armen hunnit förtvina kan man behöva flytta dit en muskel från annan anna del av kroppen. I regel tas då en muskel från låret. När muskeln satts på plats på armen så måste muskelns blodkärl kopplas ihop blodcirkulationen i armen, tillsammans med en nerv så att den läker in och kan fungera på sin nya plats. Det kallas ”fri muskeltransferering” eftersom muskeln tas loss helt och hållet och kopplas in på en ny plats.
Bilden nedan visar en patient med en totalskada som böjer armbågsleden efter en muskeltransferering i överarmen:
Handled och hand.
Det är något mindre vanligt med sekundärkirurgi i handen efter traumatiska plexusskador. Vid partiella skador där handfunktion är påverkad men inte helt utslagen kan dock funktionen ibland förstärkas genom att flytta muskler eller muskelfästen som beskrivits ovan, t.ex. för att stabilisera handleden eller förbättra handgreppet. I sällsynta fall kan fri muskel-transferering bli aktuell. Om handen eller handleden ställt sig i ett ofördelaktigt läge till följd av nervskadan kan det också bli aktuellt med kirurgi på skelettet eller leder för att stabilisera handgreppet och/eller ställa handen i mer funktionellt läge.
Sekundärkirurgi efter plexusskador är komplicerad och kräver ingånde kunskap om plexusskadornas karaktär och läkningsförlopp. Vår uppfattning är att dessa ingrepp ska göras vid en och samma högspecialiserade enhet där även nervrekonstruktionerna görs.